Skrytmåns eller glädjespridare?

Det handlar förstås om vykort. Dröm om min lycka när jag träffade min make och han delade min fetisch för att bombardera människor med vykort. Oproportionerligt många vykort skickas, helst även från de kortaste av resor. Vi har bägge typ ett syndrom i händerna efter allt skrivande, tänk om man kunde skriva vykorten på datorn och så vips magiskt infann sig texten på korten. Ahh. Så vad tycker ni? Skryt eller glädje? Vad ligger bakom och vad motiverar?

Finns det något roligare än att få ett vykort i brevlådan? Egentligen spelar det ingen roll för mig var det är ifrån, bara att få ett handskrivet personligt kort i denna tidsålder får en att dra på smilbanden för här vet man har flera steg varit involverade. Personen ifråga har alltså gått igenom ett antal (mer eller mindre bökiga beroende på var i världen man befinner sig) steg för att jag ska kunna hålla detta vidunder i min hand.

  1. Hitta en plats som säljer vykort
  2. Välja och köpa vykortet
  3. Ibland kan frimärken finnas på samma plats men långt ifrån alltid, lokalisera en lokal post eller inrättning som säljer frimärken
  4. Skriva vykortet för hand så fingrarna blöder och handen krampar
  5. Klistra på frimärket och börja leta efter en postlåda, också varierande svårighetsgrad beroende på var man är

Hur imponerande är det inte att någon tänkt på en tillräckligt mycket för att göra detta? I vårt fall, vi är ju extrema vykorts-skickare vilket innebär att vi skickar väldigt många kort, de flesta stegen behöver ju ändå bara genomlidas en gång. Men skrivandet är tufft. Ibland i omgångar för annars är de synd om dem som man skriver sist då man har typ noll fantasi och sjukt ont i handen. Jag tvivlar i och för sig på att någon kan läsa min handstil någonsin men värt ett försök. Så vad motiverar mig? Självklart måste jag erkänna att det finns en del i det hela där jag njuter lite av att kunna dela med mig av det faktum att jag befinner mig typ på Hawaii. Vem skulle inte vilja det? Men detta kan jag ju lika enkelt åstadkomma med en statusuppdatering på Facebook idag och ALLA vet. Så att jag sitter och skriver tills mina fingrar inte längre fungerar, beror på att jag vill att andra ska kunna få uppleva den där upplyftande känslan när ett färgglatt vykort dimper ner i brevlådan bland alla räkningar.

ps. Kina hade sjukt fula vykort, fanns bara färdigpack att köpa på POSTEN. Förlåt. 

2 thoughts on “Skrytmåns eller glädjespridare?

  1. Carina Arkhult

    Vilken glädje ni sprider!!! Vet att Mormor och vi alla är så glada varje gång det dimper ner ett kort från Er- Tusen tack!!!!!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *