Vi, Japaner och en solnedgång.

Efter cykelturen blev det lite strandhäng innan vi gav oss iväg hem för att byta om och hitta en tennisbana som Claes hade hallucinerat fram på vårt första varv runt.

Mot tennisbanan. Vi cyklar. Och cyklar. Och så kommer det förbannade sandpartiet. Och vi cyklar. Claes frågar, och vid nästa lyxhotell igen, och vi cyklar på. Det är varmt, kvällen närmar sig och det närmaste vi kommer tennis är ett pingisbord.

Nästan hela varvet runt igen blir vi övertalade att ta en iskall bärs och se solnedgången på ett jättefint hotell vid stranden på andra sidan ön. Efter att ha svettats på cykeln omgång 2 så känns det rätt lockande att ta en paus och ett frostat glas ser inte helt fel ut.

Vi passar på att dinera, laxsallad för Agata och kyckling för Claes. Salladerna var väldigt goda men kanske lite små i relation till priset. Iskall Bintang i frostat glas till en av de vackrare solnedgångarna jag sett. Riktigt mysigt hade vi det tills mörkret slog in.

Mörkt. Eller ja bäcksvart kanske man ska säga? Självklart har vi inte med oss någon ficklampa för vi tänkte inte på att det skulle bli mörkt och som TUR är fungerar min cykellampa, ej på Claes cykel dock. Det är kolsvart och terrängen på den sandiga skogsvägen är inte den lättaste att hantera på våra cyklar.

[flagallery gid=83 name=Gallery]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *